Yoshis berättelse är ett av de N64-spelen som känns som att spela genom en pop-up-bok-allts ljusa, papper och konstigt bedårande. Du väljer en Yoshi (jag går alltid för den rosa) och gnäller dig igenom nivåer fulla av frukt, dolda stigar och de små killarna som förvandlas till plattformar när du markerar dem. Det hela har den här avslappnade vibe där du kan ta dig tid att utforska istället för att tävla mot klockan.

Det är inte den svåraste plattformsspelaren där ute, men det är en typ av poäng. Musiken är glada, konststilen håller förvånansvärt bra, och det finns något tillfredsställande med att fylla Yoshis mage för att låsa upp nya steg. Om du är i långsammare, charmtunga spel är det här ett mysigt val. Förvänta dig bara inte Super Mario 64-nivå precision-det handlar mer om vibberna än utmaningen.